I slutet av augusti upphör förbindelsetrafiken mellan Mossala och Iniö. Det märks genast på antalet bilar, speciellt mobila hem. Lugnt. Nu vågar man igen cykla på vägarna. Å andra sidan är det ju helt dumt, att möjligheten att köra runt skärgårdens stora ringväg tar slut så där tidigt – många kunde säkert ta en runda även under höstveckoslut, om det bara var möjligt. Även om jag inte nånsin har kört den själv!
Men blir det tyst och tråkigt i Houtskär efter att antalet turister minskar radikalt? Nej, nu börjar det hända annorlunda saker. Sandvägar förbättras, Kombi och många föreningar börjar igen med sin verksamhet. Till exempel vi i Pro Houtskär har hållit på att jobba med nätsidorna hela hösten. I och med regnen börjar man hitta svampar i skogen. Och seden blir det jaktdags! Varje veckoslut vi kom till Houtskär hittade vi mer och mer svampar. Oftast var det trattkantareller, men även bleka taggsvampar och kantareller fanns det gott om. Hjortarna och rådjuren tänkte tydligen att vår gård var till för dem, för så fort vi inte tillbringade alla veckor i Kivimo flyttade en massa fyrbenta vänner in på gården.
Eftersom vi har den otroligt fina möjligheten att antingen stanna på Vinterväg med grannar i närheten, eller åka till Staffanskär där bara höstens sista svanar samlas, får vi smaka på skärgårdens olika höststämningar. ”Hemma” i Kivimo blir det skördande av allt möjligt man har odlat, en evig kamp mellan hjortarna, rådjuren och oss. I skären finns inte mera så mycket att göra ju längre hösten fortsätter, men samtidigt blir färgerna finare för varje besök och bastubadandet känns ännu bättre när det är kallt där ute.
För mig börjar allhelgonadagen betyda slut på hösten. Då samlas man ofta för att komma ihåg sina nära och kära. Och även om ens anhöriga kan vara begravda annanstans än i Houtskär, så känns begravningsplatsens vackra ljusprydnad väldigt tröstgivande.
